På återseende!

Jag har varit galet trött sedan jag kom hem från USA. Jag har liksom inte känt igen mig själv pga jetlaggen. Men. Det blir nog bättre. Det måste det ju. I varje fall hoppas jag det. Hur som. Jag har gjort min visionboard för 2014 och har därmed stora planer på agendan. Så stora att jag har bestämt mig för att ta en paus från bloggen ett tag. Ja så där fram till maj eller så då skolan borde vara i paket. Men på Instagram kommer ni fortsätta hitta mig vecka efter vecka, för där slutar jag nog inte uppdatera på ett bra tag. Sök på Mychela så hittar ni mig. Kram, och ta väl hand om er underbara läsare!

Året 2013

Lärt mig? Yoga. Mest stolt över? Att jag tog mig till New York. Årets färdmedel? Inget slår min egen Opel. Årets resesaldo? 3 resor till Stockholm. En till LA. Och en till NYC. Årets inspiration? Beyoncé och min egen Inger Aaltonen. Årets bästa? Definitivt hösten i New York. Årets insikt: Positivity is the key, i både med- och motgång. Årets studieprestation? Kandidat pappren från Hanken. Årets favoritplagg? Den där vita fårjackan från New York. Årets favoritglass? Ainos mockadröm med choklad. Årets citat? If you can dream it, you can do it. Årets bästa? Veckan med syrran i New York. Ja, jag tror jag aldrig skrattat så mycket som jag gjorde då. Årets låt? The Monster. Årets tack? Går definitivt till Minéa Berg. Allra bästa med 2013? Ja, det stavas återigen New York. Minnena därifrån de är kind of oslagbara i min värld.

Tack 2013. Du har varit ett grymt bra år. Jag är tacksam över allt jag fått vara med om och ser med glädje framemot 2014. You create your life. Kom ihåg det folks. Gott Nytt År! ♥

Wautsibloggen

Om det ännu finns någon som är intresserad av att läsa om mitt New York äventyr tycker jag att ni ska göra det HÄR. Det är en intervju. Åtta frågor med åtta svar. Jag fick nämligen äran att vara med i Wautsi’s blogg för ett par veckor sedan, och det var så kul. Tusentack för att jag fick vara med. Söta Ida var hon som intervjuade och hennes blogg hittar ni HÄR. Love, and peace out på er!

Tjena!

Alltså, jag har knappt hunnit öppna datorn sedan jag kom hem från New York. Istället har jag valt att kommunicera med omvärlden genom min iPhone och iPad. Så därav dålig uppdatering. Men ja. Jag har alltså träffat folk, mycket folk under de senaste veckorna. Jag har också firat jul på både Vallvikvägen och på Herrholmsgatan. Jag har kollat film. Ätit choklad. Och kramats väldigt mycket. Dessutom har en grym träningsvärk drabbat mig efter att jag började yoga hemma i vardagsrummet. Och förstås klagat över det fruktansvärt trista vädret. Det kan ju inte vara hälsosamt att leva så här. Jag menar, att gå omkring i ett mörkt töcken dygnet runt. Eller vad tycker ni? Någon som gillar vädret?

Saknaden efter NYC

Vet ni, det tar ett tag att landa efter att ha spenderat en hel höst i New York. Hjärtat är krossat och dygnsrytmen uppochner. Jag måste gå vidare. Jag måste. Men det tar sin lilla tid, och Queen B gör det inte precis lättare efter att ha gått och spelat in sin senaste singel i just de trakter jag rört mig under hösten. Ja, se och hör. Hon har fasen spelat in sin nya XO-video på Coney Island. Älskade Coney Island. Där jag var för bara några månader sen. Åh. Jag går sönder. Så mycket saknar jag New York.

Tacksam

Alltså, jag finner inte ord för det jag varit med om den här hösten. Det har verkligen varit over the top. Något utöver det vanliga. Och något jag aldrig trodde jag skulle få vara med om. Jag är så tacksam, så glad och så förbaskat lycklig över att ha fått vara med om det här. Jag menar, vardagen på Manhattan har faktiskt varit som på film vissa gånger. Jag har sprungit in i filminspelningar, känt mig som Carrie Bradshaw inne på Bloomingdales, skämt bort mig med manikyr och pedikyr många gånger om och beställt hem sushi som om jag inte gjort annat i mitt liv. Ja, listan kan göras lång. Men det jag vill få fram är att livet på 7th street är inte som livet på Rådhusgatan. På riktigt alltså. Men. Mer om det en annan gång. Nu måste jag faktiskt jobba fastän klockan är 22:30. Finland väntar på fredag och det är en del som ska fixas innan dess. Kram så länge!

Jag och syrran i New York

Hej alla underbara. Tänkte bara säga hej och önska er en bra dag. Tyvärr prioriterar jag inte alls bloggen den här veckan då min kära systerbästis är här. Istället hänger jag med henne och överöser henne med all kärlek jag känner inombords. Vi har det hur bra som helst. Ja, nästan för bra. Bara om ni undrar alltså.

Om ni dock vill följa oss medan vi umgås och upptäcker New York tillsammans kan ni följa oss på Instagram, syrran hittar ni på @jjennet och mig på @mychela. Love, and peace out!

Välkommen vännen!

Ni vet de där människorna som betyder allt och lite till för en. De där dyrgriparna som man inte skulle kunna leva utan, som kan en utan och innan och som man inte tröttnar på fastän hur mycket tid man skulle tillbringa tillsammans. Ja, just en sådan dyrgrip är på väg till mig just nu. Jenny, min kära syster och bästa vän. Vi kommer spendera kommande nio dagar tillsammans, bara hon och jag. Skrattandes, pratandes och fotograferandes längs gatorna i New York. Förstå lyckan. Jag ryser bara av att tänka på att jag kommer se henne om några timmar. Älskade systerbästis, du kunde inte vara mer saknad och välkommen till New York!

Hashtag lovelife

Ibland blir ens dagar bara så där äckligt perfekta. Ja, typ som idag när vi alla var lediga. Vi sov förstås länge. Men då vi väl vaknat startade vi dagen nere på ett café runt hörnet. Sen fortsatte vi till Williamsburg. Strosade i affärer. Drack varm choklad. Skrattade hysteriskt. Och bara mådde så himla bra. En lördag inte tänkt att vara nåt extra, men som blev till en av de bästa lördagarna på länge. Fy vad jag gillar New York och mitt liv just nu. Ja fy alltså. Det kommer bli riktigt svårt att åka härifrån i december.

Jag och mina naglar

Jag måste bara visa hur mina naglar ser ut i dagens läge, för visst är de fina? Jag var nämligen på manikyr i LA och är så himla nöjd. Kan inte sluta stirra på naglarna nu. Blev till och med helt pepp på att börja lacka och fixa dem själv nu igen. Drömmen är att bli lika bra som Pamppo. Men dit har jag nog en lång väg att gå.